Som nybliven lärare fick jag ett klassrum som blev ”mitt”. Till klassrummet kom eleverna och arbetet började. Efter en tid började jag experimentera lite med möbleringen. Grundmöbleringen var att en kateder stod längst fram vid en tavla. Framför tavlan fanns lika många bänkar som antalet elever. När eleverna arbetade enskilt eller i par, vända framåt mot mig tittade de ibland upp och sökte min blick för att kolla om jag hade koll på dem.
Jag provade då att placera katedern längst bak, bakom allas ryggar. Vad som då hände var att de blev tystare och arbetade mer koncentrerat. Förklaringen uppfattade jag som att ingen riktigt visste vem jag tittade på och att alla kände sig lite iakttagna av mig, eftersom jag befann mig bakom deras ryggar. Om de räckte upp handen, smög jag tyst fram och hjälpte de som behövde och återgick sedan till min plats längst bak.
Tidigare när katedern stod längst fram, var det mer som att alla höll koll på mig, och tvärtom när jag fanns längst bak, jag som höll koll på dem alla.
Men ett annat fenomen överraskade mig. I och med att jag flyttade mig bak, flyttades eleverna fram något. När jag från bakre delen av klassrummet pratade till eleverna, hördes jag inte lika bra. Jag märkte också att jag höjde rösten för att det ”stimmade” lite mer från eleverna längst fram. Ljudnivån i klassrummet höjdes och det blev lite stökigare då saker skulle avhandlas i helklass.
Jag förstod inte detta först, men råkade av en händelse få veta att takplattor har olika akustiska funktioner. De längst fram var hårdare och reflekterade mer ljud. Tavlan där framme hade också en reflekterande effekt. Bak i klassrummet var takplattorna mjukare ljudabsorbenter och på väggen satt en mjukare matta som också tjänade som en stor anslagstavla. Det innebar att när jag stod längst bak i rummet, absorberade dessa mjuka material en större del av ljudet. Stod jag längst fram reflekterades ljudet ut. Tanken var att elevernas prat skulle dämpas medan lärarens förstärkas.
Ingen hade berättat detta för mig och det fanns heller ingen bruksanvisning från de som byggde huset. Och eftersom jag inte förstod, försökte jag jobba ”mot” huset.
Mina experiment med möblering, placering och ordning på förvaring m.m. fortsatte, och jag såg hur elevernas beteende kunde styras på olka sätt. I efterhand konstaterar jag att lärare borde få mer utbildning i ”classroom design” som i andra länder.
När jag efter 15 år som lärare började jobba som rektor, har jag också erfarit att jag inte varit ensam om att jobba i motvind på grund av den fysiska miljön. Jag noterar också att många lärare inte alltid märker de problem som skapas av att de jobbar ”mot”, snarare än ”med” skolhuset.
Som rektor i trettio år har jag varit med i planering av skolbyggen och fördjupat mig ytterligare i alla dessa möjligheter att forma skolhuset till stöd för en pedagogisk verksamhet. Jag har också sett motsatsen. Skolor som byggts med goda intentioner, men som utformats på sådana sätt att de resulterat i rena katastrofer. Det goda i detta är att det går att utan ökade kostnader, forma goda funktioner till stöd för det skolan är tänkt för. Om man inte planerar rätt, kan det resultera i ständigt återkommande problem som är svåra att ändra senare med mindre än att man bygger om till höga kostnader. Men det positiva är att medvetenhet om den fysiska miljön kan i de flesta fall förbättras med enkla medel och underlätta lärarens arbete.
Under rubriken ”fysisk miljö” samlar jag därför ett antal artiklar i ämnet.